Det lönar sig att bevara välfärdsstaten

Den nordiska välfärdstaten är globalt sett en otrolig framgångshistoria. I det export- och konsumtionsstyrda ekonomiska meningsutbytet glömmer man trots det ofta bort, att investeringar i  intellektuellt kapital är ett villkor för en framgångsrik framtid och för allt nytt – också för ekonomiska innovationer. Detta betyder satsning på utbildning, forskning, kunnande och på människan själv.

Utbildning och kunnande är grunderna till Finlands framgångshistoria, fastän man av diskussionen inom landet inte skulle tro det. En utbildning av hög kvalitet som en fortsättning på dagvården är trots allt det finska välfärdssamhällets innersta inre. Betydelsen av de ovannämnda är stor även när det gäller att förebygga utslagning.

Utbildning är en effektiv socialförsäkring. Som en följd detta öppnas möjligheter för den enskilda till ett eget liv och till att finna sin plats i samhället. På andra sidan bildar socialskyddet ett skyddsnät, som fångar upp människan när livet inte löper enligt planerna. Att en satsning på barnfamiljer, utbildning och forskning ger reslultat visar utförda studier.

 Vårt system kräver dock fortsatt utveckling och det skall kunna svara mot tidens utmaningar. Man talar mycket om vilken påverkan befolkningens åldrande har på den offentliga ekonomin. Finansministeriet har uppskattat att de offentliga utgifterna växer med c:a 400-500 miljoner euro per år på grund av detta. Finansieringen av tjänsterna står inför en utmaning.  Vi måste bygga upp en servicenivå, som erbjuder en rättvis och fungerande service åt alla.

Rättvisan bör omfatta både betalare och mottagare. En central fråga är stödet till de sämst lottade i form av inkomstöverföring. Också medelavlönade barnfamiljer borde erbjudas möjlighet att förbättra sin ekonomiska situation med förvärvsarbete. Arbete borde alltid vara lönsamt i samtliga inkomstklasser. Detta kräver även att skattemässiga åtgärder vidtas. Om betalningsandelen för de som arbetar stiger oskäligt så kommer det att märkas i viljan av att arbeta – eller att låta bli.

Den bästa garantin för finansieringen av en välfärdsstat är en stabil och växande sysselsättning. En (1) procents ökning av sysselsättningsgraden motsvarar c:a 1,4 miljarder tilläggsinkomster i den offentliga ekonomin. Det är alltså orsak att satsa på sysselsättningen. Att urholka välfårdssamhället har vi på inga villkor råd till.