Utbildning

Nyckeln till Finlands framgång har alltid varit och kommer alltid att vara utbildning. Också för utvecklingen av det egna jaget är utbildningen en central faktor i vårt liv. Med bristfälliga resurser uppnår man inte en kvalitativ utbildning och en lyckad inlärning. För uppfostran, utbildning och forskning bör säkras tillräckliga resurser. Man kan inte pruta på grundutbildningen och utan grundforskning finns ingen bas för spetstillämpningar.

Framtidens samhälle kommer som en följd av en accelerande teknologiska utvecklingen att förändras allt snabbare. Att uppskatta behovet av  den sakkunskap och de yrken som behövs kommer att försvåras. Detta är en utmaning både för undervisningen och för planeringen av utbildningen så att dessa svarar mot framtidens krav. Vi borde göra det möjligt att alla får den fortsättningsutbildning och den omskolning som den rådande situationen kräver i livets olika skeden.

Utbildningen bör göra det möjligt att ge sådana kunskaper och färdigheter att var och en kan bygga upp ett gott liv åt sig själv och sina närmaste. Det är allt viktigare, att studierna ger en bred bildning samt förmåga att uppfatta omvärlden och besvara de krav på förändringar som riktas mot dem själva och deras utbildning.

Lyft och konkretism:

1.  Utbildningens resurser minskas inte med ett endaste cent. Sänkningen av nivån på investeringarna i utbilningen bör stoppas och betydande tilläggsinvesteringar göras istället. Detta skall uppfattas som en investering i både Finlands och individens framtid.

2. För att lärarna skall ha tillräckligt med tid för varje elev, borde lärarnas antal i förhållande till eleverna fastställas i lag.

3. Den form av sparåtgärder som vuxit stort är integreringen av studerande i basgrupper – utan tillräckliga resurser – är inte till nytta för någon. Olika elever borde i framtiden beaktas när det fråga om bl.a. arbetsutrymmen, gruppstorlek och arbetsmetoder – helt i praktiken. Detta kräver satsningar.

4. Utslagningens förebyggande bör påbörjas redan i daghemmen och den skall fortsätta hela grundskolan ut. I ett gott daghem och i en god skola känner barnet och den unga sig uppskattad och viktig. Det är möjligt bara ifall läraren har tid för hen som individ och att hen får det stöd hen behöver. Genom att snåla och att skära ned på resurserna ändras inte utvecklingen. Nuförtiden blir 17% av ungdomarna utan examen av andra graden och risken för utslagning är ett växande problem.

5. Utbildning av andra graden kan inte bygga på ökande antal distansundervisningskurser och –metoder. Speciellt inom praktiska branscher bör mängden timmar ökas till den nivån som motsvarar utbildningens krav.

6. Universitetens och yrkeshögskolornas basfinansiering borde sättas i skick. I den nuvarande modellen ingår tävlan som ett för stort element. Statens andel av basfinansieringen borde förnyas. I stället för att betona de utexaminerades antal borde vikten fästas på de studerandes antal. Samtidig borde man satsa på grundforskningen. Utan en bred grundforskning finns det ingen bas för spetstillämpningar. Oförutsägbarheten med den nuvarande finansieringen möjliggör inte ett långsiktigt undervisnings- och forskningsarbete.

7. Utbildningen av lärare. Digitaliseringen och de studerandes ökande behov av stöd utmanar lärarnas kunnande. Det är också viktigt att under karriären hålla kunskapena ajour. En lärare som klarar sig utan förändringar behövs inte i undervisningen. Enbart kravet på en sektorövergripande studiehelhet skapar ännu inte smarta helheter eller praxis.

8. Man bör inte i framtiden frångå den avgiftsfria utbildningen. Pengar kan inte avgöra vem som kan utbildas. Detta betyder, att en utbildning som leder till en examen skall bevaras avgiftsfri.

9. Den examensinriktade fortbildningen och uppdateringsutbildningen som redan finns i arbetslivet bör utvecklas för att motsvara behovet. Förnyelsen av kunskaperna och bevarande av  arbetsmarknadsdugligheten är i fortsättningen allt viktigare för dem som verkar i arbetslivet.